Våren är här!

Nu har jag sett det ultimata vårtecknet!
Sopmaskinerna har kommit fram :-D
Jag var på väg till sjukhuset (för ett av alla miljoner tester) då jag såg de första två sopmaskinerna som jobbade med att rensa undan spåren av vintern-vi-inte-vill-minnas.

Helgen har spenderats i trädgården (kors i taket)! Min systerson har hälsat på från Malmö och har klippt mina tre äppelträd till friskhet. Så förhoppningsvis kan jag bjuda på många äppelpajer denna höst :-)
Jag hittade blåsippeblad bakom en av vedhögarna :-) Håller tummarna för att jag kanske får se en liten blomma också. Det skulle för mig vara en bonus på våren att det växer blåsippor på min tomt.

Testet visade förresten att jag inte har några tecken på diabetes, men det var det på långa vägar värsta testet hittills! Värre än fostervattensprovet, faktiskt!
Jag mådde pyton hela dagen! Blä!

Bara 75 dagar kvar :-) Eller 10,5 veckor. Puh!

En hemlig klubb

Det känns som att jag är med i en hemlig klubb.

Varje gång Yoda spritter till inuti mig så kan jag inte låta bli att le lite dolt. Så där man ler när man har en hemlighet man inte tänker dela med sig av. Mona Lisa-aktigt. Det måste vara det där de talar om när man pratar om gravida har ett inre ljus för annars är det mest kräks, trötthet, hormoner3 och krämpor.

Är lycklig över att plusgraderna närmar sig eftersom jag har svårigheter att stänga vinterjackan. Och när jag med stor möda tog på mig strumporna i morse så gläds jag över att när jag är ännu större så är det vår och jag kommer inte behöva bekymra mig så länge till ;-)

Så ser ni en leende, strumplös, blivande mamma med uppknäppt jacka så är det jag  :-D

Måste betyda tur

När jag körde lilla fröken M till dagis i morse såg vi 2 unga älgar i lugn takt promenera över en av de många istäckta sjöarna vi passerar varje dag.

Och min lilla princessa lyckades se dem också och började prata om hur djur i skogen springer och gömmer sig snabbt när de ser folk. Hon är så klok.

Vi kände oss utvalda och speciella för att vi fick chansen att se detta. Klockan var ju ändå efter sju och solen har varit uppe ett tag så det var ju inte deras vanliga rutin precis.

-14%

Det är resultatet av tillväxtmätningen av Yoda.
Hon ligger alltså 14% under snittbäbisen, vilket ändå är inom ramarna av vad som är ”normalt”.
Med hjälp av måtten på hennes mage och huvud så beräknas hennes vikt till 853 gram.
Om 200 gram har hon vuxit om lilla fröken Ms födelsevikt :-)

Vi ska göra om mätningen om 2 veckor och se om hon fortsätter att växa i samma takt.
Om hon inte fortsätter att växa är enda lösningen; förlossning.

Ni skulle ha sett henne. Hon sprattlade runt hela tiden och var inte still många sekunder.
Ena stunden fångar hon sin fot med sin hand, andra stunden sträcker hon på benet så att det är helt rakt.
Jag såg hull på benen, vilket känns betryggande eftersom lilla fröken M inte ens hade skinkor på sin lilla rumpa.

Doktorn sa att hennes mått var proportionerliga, vilket också känns bra :-)
Vi mätte flödet i navelsträngen och det var bra. Fostervatten hade jag också gott om.
Hjärtat har alla kammare och klaffar som det ska Y
Vi mätte även blodflödet i mina ljumskar (de ådror som matar livmoder och moderkaka) för ibland kan det finnas ett samband där och tidig havandeskapsförgiftning (som jag också hade förre gången).
Det var ok men kanske lite avvikande på höger sida.

Nu ska jag sluta måla fan på väggen och istället njuta av alla de delar som var positiva med mätningen. Och att vi ska göra om den. Och att jag får så mycket stöd och kontroller från kompetent personal på sjukhuset. Och att hon sprattlar så glatt. Hela tiden J

Älskade lilla Yoda!

< 100

Det närmar sig med myrsteg.

Färre än 100 dagar… Färre än hundra sprutor…

På onsdag ska jag mäta Yoda i ett ultraljud och få reda på om hon växer som hon ska.

Tänk att Yoda snart är större än lilla fröken M, när hon föddes.

Jag ser bilder på bäbisar och tittar ner i barnvagnar jag passerar på stan och undrar hur Yoda kommer att se ut när hon kommer ut i verkligheten.

Måtte hon brås på sin storasyster och inte sin far *håller tummarna*

 

På lördag ska jag spräcka min Ullaredsoskuld. Listan jag skriver är längre än önskelistan till tomten på Kalle Ankas jul. Jag måste begränsa inköpen någonstans och känner jag mig själv så slutar det med att jag inte köper något till mig själv, utan bara till mina flickor och hemmet.

 

Universeum i Göteborg var förresten helt fantastiskt! Rekommenderas och kommer att göras om.

Men nu har jag lärt mig att man ska vara nyäten när man går dit J

Abort - varje kvinnas rätt!

Jag flummade igenom aftonbladet.se som jag brukar varje dag och den här gången fastnade mina ögon på denna krönika.
Vi förstår inte hur bra vi har det eller att det kan finnas sådana här hemskheter i världen.
Arbortfrågan kan jag diskutera hur länge som helst. Det är självklart kvinnans val (även om jag själv inte gjorde det valet när jag stod vid det vägskälet) och så måste det förbli!

Men de här stackarna! Det de har drabbats av!
Vad är det som driver människor att utnyttja andra när de har det som svårast?
Som katastroferna i Hatiti och Chile. Vad är det för människor som hittar en vinstmöjlighet i andras olycka? Att stjäla allt som de svagare har eller sälja föräldralösa barn?

Antagligen finns denna typ av människor omkring oss också...
Här i välfärdsSverige.
Hur vet man om grannen är en sån? Eller arbetskamraten? Eller partnern?

Göteborg - here I come!

I helgen ska jag och lilla fröken M åka till Göteborg och hälsa på kusiner och mormor.

Kanske besöker vi Universeum för första gången...
Kanske får jag tummen ur (och barnvakt) och ser Avatar i 3D.

Något som är säkert är att jag kommer ha kul och jag kommer inte dricka mig full på rödvin med min bror (som jag gjorde i september ;-) och var bakfull en hel lördag. Blä!) och jag kommer definitivt följa melodifestivalen.

Barnmorskan

Var hos barnmorskan igår och har fått godkänt på alla värden :-)

Berättade för lilla fröken M att jag skulle dit och hon ville naturligtvis följa med. "Tar de ut bäbisen då?" var hennes självklara fråga när jag berättade att doktorn ska titta så att lillasyster mår bra.

Jag förklarade att lillasyster växer bäst i magen och kommer ut i sommar, men att de mäter magen och ska lyssna med en apparat på lillasysters hjärta. Det förstod hon! Hon hade sett det på Bolibompa "De tar en telefon med en lång sladd och lyssnar när bäbsien sprattlar. Och det gör den hela tiden".

Så underbart att hon snappar upp så mycket. När barnprogrammet sändes verkade hon inte särskilt intresserad.

Nästa vecka ska jag på ultraljud för tillväxtmätning. Hoppas att Yoda sköter sig och växer som hon ska. Själv har jag knappt gått upp tre kilo och det oroar mig lite.

Ibland saknar jag någon...

Någon som klappar på magen.
Någon som bara har kärlek i ögonen när hen tittar på mig.

Någon som ser fram emot att lära känna det här lilla knytet med mig.
Någon som tycker att jag är det vackraste som finns, även när jag är tjåck, och som berättar det för mig.

Någon som övertygar mig om att det inte gör något att min navel håller på att försvinna.
Någon som lagar min älskringsrätt (som är det jag är sugen på i just det ögonblicket).
Någon som säger "Nä, inte ska du skotta. Sätt dig i soffan och ät praliner så tar jag hand om det".

Men jag har så goa vänner :-)

Och jag har så goa släktingar, även om de inte är geografiskt nära :-)

Och världens goaste lilla fröken M som är så stolt i sin roll som storasyster och planerar för allt hon ska lära Yoda.

Så egentligen är jag lyckligt lottad :-)

Och lycklig :-)

Lou Reed i tweed

Hittade en finurtigt rolig rimmare i bloggisfären.

Rimmar bättre än somliga.

True love

Det här måste handla om äkta kärlek *ironi*

Låten är i alla fall underbar och jag kan inte få den ur huvudet.

Burkaförbud

Jag förstår inte förbudet!

Skulle det inte vara skönt ibland, när man har en dålig hårdag, att bara få slänga på sig sin burka och gå till jobbet.
Eller de dagar man känner sig mensfet och inget passar.
Eller om man inte har tvättat på ett tag och inser att pyjamas inte är rätt klädsel om man måste in en snabbis till affären och köpa mjölk.

Burka är bra!

I söndags...

...när jag körde hem skulle jag stila för lilla fröken M och köra upp till dörren…
…kom nästan hela vägen upp men snön var för lös och däcken för blanka så jag fastnade. Då tänkte jag backa ner istället men gjorde det snett av någon idiotisk anledning så vi fastnade i snövallen på uppfarten.

Snacka om att man ångrar att man inte körde ett varv med snöslungan på förmiddagen. Nu är det ju för sent.

Jag fick klättra ut på passagerarsidan och släppte in lilla fröken M och satte på Bolibompa, medan jag gick ut för att skotta fram bilen och försöka backa ut den så jag slipper problem på morgonen.
Skotta, skotta, backa, backa, krypa krypa. Kan inte köra framåt. Fastnar ännu hårdare, men längre ner på uppfarten.
Skotta, skotta, skotta. Bedöma läget. Skotta, skotta, skotta. Inse faktum. Behöver en bilpåputtare.

Varnar barnprogramstittaren att jag ska till grannen och be om hjälp.
Går till grannen och ringer på. Förklarar mitt dilemma. Frun säger: ” Ja, jag stod här och tittade och undrade om du hade kört fast”.
Mannen kastar på sig sina skottarkläder och tar med storskyfflen.
Skotta, skotta, putta, putta, köra fram, backa ur knipan.
Puh!
Grannen erbjuder sig att köra en sväng med fyrhjulingen på uppfarten nästa dag. Skööönt!

Och nu vet grannen om mitt ”tillstånd” så skvallret lär gå i byn nu.

När jag kom hem igår hade han kört en vända på uppfarten och grusplan. Puttat snön till potatislandet.
Men jag väntar med att köra upp till dörren i väntan på nya däck. De ska på imorgon.

Kräks

Idag var det för en gångs skull ingen fysisk kräks.

Mest mental kräks över blivande fader. Även kallat "puckot".

Nu ska jag stoppa honom i min mentala toalett och spola:

FLOSCH!

BORTA! :-)

Ah! Livet blev genast lättare!

Gjorde mig ju av med 100 kg övervikt :-) Snabbantning ;-)

Dagens fråga

Lokaltidningen har överträffat sig själv i inovitet (finns det ordet? Uppfinningsrikedom, menar jag.)!

Fint med den kursiva (Krumi: det som står snett, alltså) försäkran så att ingen kan stämma dem för förtal, eller andra otrevligheter.

Man ser ju tydligt att någon har jobbat hårt med det här.

Sjöhästar

...är inte som sniglar.

Under gårdagens bravader med snok-äy och krumm-äy så kom vi givetvis in på samtalsämnet sjöhästar.

Enligt Wikipediea så:

Hos sjöhästar är det hanen som bär ansvaret för ynglen. Hanen har en ficka på magen där honan lägger sina ägg och som hanen sedan befruktar. När äggen sedan kläckts kommer ungarna ut som pyttesmå kopior av sina föräldrar. Det finns en art av sjöhäst där individerna är monogama.

Så var det utklarat :-D

Ryggskott

...har jag inte.

Jag lider av skottrygg, efter allt snöskottande.

hi hi hi hi, jag är SÅ rolig!


Nu följer jag Faschings eskapeders goda smak att slå ett slag för denna sköna låt.
Eftersom bäbisen kan höra vill jag redan nu vänja henne vid BRA musik.

Citat

Lilla fröken M är en bra hjälpreda i köket.
Vi har lagat mat tillsammans alla dagar den här veckan (utom igår då det fick bli fil och flingor för henne och snöskottning för mig).
En bit falukorv och en bordskniv, så har hon att göra en lång stund. Och hon är tålmodig och ger inte upp.
Lilla hjärtat!

Jag pratade med henne om att jag var hungrig och att bäbisen var hungrig och allt jag åt var till bäbisen också.
Då säger hon:
"Allt JAG äter blir bajs!"

Visst är barn sköna?!

Mer än halvvägs!

Tjoho!

Då var det avklarat. 50%.

Nu är bara resten kvar. Och ca 130 prutor.

Piece of cake!

På 4,5 månad har jag gått upp 2 kilo. Tror ni det fortsätter i samma takt?

Allt bara flyter på i sitt lugna mak.

Termometern sjunker igen, så jag får elda, elda, elda.

Bilen gick sönder på vägen ner till Skåne i helgen så jag har redan lagt ner nästan en tusenlapp på reparationer som bara var som plåster så att jag hjälpligt skulle kunna köra hem.

Bilmeken på hemorten satte körförbud på min nya pärla så det får bli bussen i några dagar.

Tur att lilla fröken M är hos sin pappa denna veckan. :-)

Puh!

Doppresent

Nu har jag äntligen bestämt mig.

Och jag känner mig jättenöjd.

Ett bidrag till Unicef blir det i doppresent till lilla fröken Ms kusins lilla dotter.

Hoppas att föräldrarna uppskattar att få det lika mycket som jag mår bra av att ge det.

Personligen är jag inte för dop, men det kan bero på att jag inte är för 'gud'.

Det betyder att lillasyster Yoda inte kommer att döpas, precis som hennes storasyster, lilla fröken M, slapp proceduren. Ingen namngivningscermoni blev det heller, och hon verkar inte ha tagit skada, så jag hoppar nog över det den här gången också.

Namngivningscermoni känns lika konstgjort som Halloween, för mig.

Folk är ändå jättevälkomna att komma förbi och välkomna lillasyster Yoda när hon väl har kommit hem. Det behöver inte vara planerat och konstlat. Bara frivilligt och naturligt.