I söndags...

...när jag körde hem skulle jag stila för lilla fröken M och köra upp till dörren…
…kom nästan hela vägen upp men snön var för lös och däcken för blanka så jag fastnade. Då tänkte jag backa ner istället men gjorde det snett av någon idiotisk anledning så vi fastnade i snövallen på uppfarten.

Snacka om att man ångrar att man inte körde ett varv med snöslungan på förmiddagen. Nu är det ju för sent.

Jag fick klättra ut på passagerarsidan och släppte in lilla fröken M och satte på Bolibompa, medan jag gick ut för att skotta fram bilen och försöka backa ut den så jag slipper problem på morgonen.
Skotta, skotta, backa, backa, krypa krypa. Kan inte köra framåt. Fastnar ännu hårdare, men längre ner på uppfarten.
Skotta, skotta, skotta. Bedöma läget. Skotta, skotta, skotta. Inse faktum. Behöver en bilpåputtare.

Varnar barnprogramstittaren att jag ska till grannen och be om hjälp.
Går till grannen och ringer på. Förklarar mitt dilemma. Frun säger: ” Ja, jag stod här och tittade och undrade om du hade kört fast”.
Mannen kastar på sig sina skottarkläder och tar med storskyfflen.
Skotta, skotta, putta, putta, köra fram, backa ur knipan.
Puh!
Grannen erbjuder sig att köra en sväng med fyrhjulingen på uppfarten nästa dag. Skööönt!

Och nu vet grannen om mitt ”tillstånd” så skvallret lär gå i byn nu.

När jag kom hem igår hade han kört en vända på uppfarten och grusplan. Puttat snön till potatislandet.
Men jag väntar med att köra upp till dörren i väntan på nya däck. De ska på imorgon.