Måste betyda tur

När jag körde lilla fröken M till dagis i morse såg vi 2 unga älgar i lugn takt promenera över en av de många istäckta sjöarna vi passerar varje dag.

Och min lilla princessa lyckades se dem också och började prata om hur djur i skogen springer och gömmer sig snabbt när de ser folk. Hon är så klok.

Vi kände oss utvalda och speciella för att vi fick chansen att se detta. Klockan var ju ändå efter sju och solen har varit uppe ett tag så det var ju inte deras vanliga rutin precis.

Barnmorskan

Var hos barnmorskan igår och har fått godkänt på alla värden :-)

Berättade för lilla fröken M att jag skulle dit och hon ville naturligtvis följa med. "Tar de ut bäbisen då?" var hennes självklara fråga när jag berättade att doktorn ska titta så att lillasyster mår bra.

Jag förklarade att lillasyster växer bäst i magen och kommer ut i sommar, men att de mäter magen och ska lyssna med en apparat på lillasysters hjärta. Det förstod hon! Hon hade sett det på Bolibompa "De tar en telefon med en lång sladd och lyssnar när bäbsien sprattlar. Och det gör den hela tiden".

Så underbart att hon snappar upp så mycket. När barnprogrammet sändes verkade hon inte särskilt intresserad.

Nästa vecka ska jag på ultraljud för tillväxtmätning. Hoppas att Yoda sköter sig och växer som hon ska. Själv har jag knappt gått upp tre kilo och det oroar mig lite.

Citat

Lilla fröken M är en bra hjälpreda i köket.
Vi har lagat mat tillsammans alla dagar den här veckan (utom igår då det fick bli fil och flingor för henne och snöskottning för mig).
En bit falukorv och en bordskniv, så har hon att göra en lång stund. Och hon är tålmodig och ger inte upp.
Lilla hjärtat!

Jag pratade med henne om att jag var hungrig och att bäbisen var hungrig och allt jag åt var till bäbisen också.
Då säger hon:
"Allt JAG äter blir bajs!"

Visst är barn sköna?!

Sova

Sova! Vilket härligt tidsfördriv!

Att se sitt barn sova ger en skön tillfredställelse och frid djupt i hjärteroten.

Jag vet att jag inte är ensam om att kunna stå länge och titta på det fridfulla miraktlet som ligger och snusar i sin egen fantasivärld.

När lilla fröken M var liten (riktigt liten) så ägnade jag mer tid år denna energipåfyllande hobby.

Då fascinerades jag av att hon kunnde ligga i så konstiga ställningar men ändå ha det så bra.

Tillslut var jag tvungen att testa själv.

När jag gick och la mig hittade jag min favoritsovställning och istället för att krypa ihop (och vakna med nackont) så gjorde jag som min lilla fröken M; drog bak huvudet (och upp med hakan) tills det borde vara obekvämt.

Resultat: JÄTTESKÖNT! Sov som en prinsessa och vaknade utan besvär i nacken.

Tänk att man kan lära sig av de små innan de ens kan förmedla något med vilje.

Jag gör det fortfarande.

Både lär mig av henne och sover i en konstig ställning.

Äntligen

På fyra år har jag inte fått gå på toaletten ifred.
Hon har alltid velat vara med, sitta i knät eller hålla handen (?).
Äntligen kan hon tycka att det är onödigt att hon är med mig när jag gör mina business.
Hon rent av påpekar det själv så sitt galanta sätt genom att hålla sig för näsan och stänga dörren efter sig.
Sååååå skööööönt! Hallelulja!
Nu kanske jag har ett år framför mig då jag kan få göra mina privata ärenden ifred tills Joda får för sig att vara med mig som en siamesisk tvilling.
Hoppas att det inte är lika intensivt med nummer 2.

Onsdag

Nu är det dags att skriva in sig hos barnmorskan. Ännu ett besök på sjukhuset kräver ännu en barnvakt som har haft vattkoppor. Min underbara väninna flexar från jobbet så att jag kan göra mitt besök hos barnmorskan. Till lilla fröken M har jag packat en ryggsäck med allt möjligt som man kan ha roligt med hemma hos någon som inte längre har småbarn. Och en påse bullar. Det var nog viktigast enligt den lilla.
Barnmorskan var grundlig och läste till och med igenom min gamla journal från min förra förlossning. Det visar sig att jag har överdrivigt gruvligt om hur illa det var. Det var inte ens ett dygn jag var på intensivvårdsavdelningen. Pft! 14 timmar, pah. (inte hennes kommentar!!!)
Av allt blod de tog hade endast tre resultat blivit klara och jag hade klart förhöjda värden av någon protein som jag inte minns vad den hette men det slutade med att jag ska ta ett piller om dagen för att minska risken för blodproppar (i moderkakan).
Trots att jag var där i en och en halv timme så kan jag inte komma på något mer att berätta.
Jo. Frågan "närmast anhörig" var väldigt svår. Har ju ingen släkt här i sta'n så lilla fröken Ms pappa känns mest naturlig, för vad som än händer mig så kommer han att påverkas eftersom han måste ta han om henne. Jag måste prata med honom om det.
Annars får det väl bli syrran i Skåne, men geografin gör ju att det känns lite fel, och hon är inte alltid så tillgänglig på telefon. Men det kanske är så att hon är den som kommer vara med när det väl blir av. Trots att det kanske sker på hennes födelsedag.
När jag hämtar lilla fröken M har hon provat alla nagellack som fanns i huset och varje nagel har en egen färg. Det märks att hon har haft det bra och hon strålar som en sol när hon upprepar -Tack för fikat. för tusende gången till sin barnvakt.
Dagen avslutas med ännu ett besök vid en hamburgerkedja. Norrländsk sådan denna gång för att slippa ha två Yoda hemma. Rutorna immar igen och vi myser med våra mozarella sticks.

Vad heter han i efternamn?

Efter en vecka i vattkoppeisolering bryter jag tystnaden.
Först lite sjukhustråk, sedan en söt liten fröken M.

Måndagen skulle jag till läkaren för att kontrollera att det inte har spridit sig någon cancer till min återstående äggstock. De är så rara och tar hand om det åt mig var fjärde månad.
Världens gulligaste fruga (snokis' alltså) ställde upp som barnvakt åt vattkoppemonstret.
Läkaren godkände mig och tyckte att vi skulle träffas i början av mars igen för att kontrollera nästa gång. Efter det kommer det att vara för trångt för henne att urskilja några cystor, när barn, moderkaka och livmoder växer.
Kontrollen sker med ultraljud (inifrån) så i vilket fall som helst så fick jag bekräftat att barnet fortfarande lever och växer.
Vi diskuterade också hur vi efter förlossningen ska gå tillväga med onkologens rekommendation att ta bort den återstående äggstocken och blindtarmen. Om det blir som förra gången, kejsarsnitt, så gör man inte ett sådant ingrepp samtidigt. Risken är stor då att man blöder för mycket utan i vilket fall som helst så bör de vänta tills man har slutat att amma.
Hon sa det inte rakt ut, men hon hintade att nu har det ändå gått två år sedan "cancern" var över mig och det har ju inte dykt upp något oroväckande på hela den tiden så kanske, kanske, kanske (håll tummarna för mig nu) kan de ompröva den rekommendationen och istället ha glesare kontroller tills det inte känns nödvändigt.
Jag har ju skjutit upp operationen (som ursprungligen var tänkt till en månad efter den första) just för att jag ville ha fler barn och nu har jag ju det på gång.

Efter att lilla fröken M hade varit så duktig hos frugan (och inte riktigt ville gå därifrån) så ville jag lyxa till det med ett restaurangbesök. Eftersom hon smittas var det inte riktigt möjligt förutom hos en hamburgerkedja där man kan köpa mat från bilen. Vi parkerade och hon klättrade fram så satt vi där och mumsade medans bilens rutor immade igen. Det ser ju bra underligt ut när man sitter och äter så nära restaurangen men inte äter där. Ville ha en karatänskylt på bilen för att förklara vårt underliga beteende, men såg mig omkring och märkte att vi inte var de enda som gör så här. Tydligen är det många som har vattkoppor i sta'n.
När man har ätit duktigt får man en present. Idag var det Yoda från stjärnornas krig. Han var som en magic 8-ball .Jag ÄLSKAR magic 8-ball. Köpte en sån till mig själv när jag bodde i Amsterdam, men den ville bo kvar så jag är utan nu. Nä. Jag får nog låna lilla fröken Ms.
Hon frågar mig - Vem är det här? -Det är Yoda. -Vad heter han i efternamn? -Jag vet inte. Han har nog inget efternamn. -Kanske heter han Larsson? -Yoda Larsson? Ja, varför inte.

Service!

Vilket fantastiskt land vi lever i!

Det finns naturligtvis många anledningar att tycka det, men idag har lilla fröken M drabbats av något som troligen är vattkoppor. Samtidigt började skafferiet och kylskåpet att bli skrämmande tomma och en shoppingtur var oundviklig.
Nu när man äntligen bor i drömhuset på landet och har mil till affär och alla släktingar bor flera lanskap bort så får man trolla med knäna.
Ex:et har inte haft vattkoppor, så han tar inte i oss med tång, och undanbad sig vabbandet så länge hon smittas.
Hur löser man det när lillan inte får följa med in i affären eftersom hon är så smittsam nu, och hemma kan jag inte lämna henne ensam i en timme, och hon skulle inte palla att sitta i bilen och vänta medans jag handlar?
Jag ringde den lokala handlaren och förklarade mig och de plockade ihop alla varor jag behövde, så var det bara för mig att åka dit. Lillan fick vänta några minuter bara i bilen och det hann jag förbereda henne på under resan till affären.
Det kostade bara 25 kronor extra!!! Fantastiskt!!
Ända nackdelen var att jag inte fick välja lördagsgodis själv. Nu blev det en färdig "lördagsgodispåse" och det var nästan bara stora, hårda godisar. Inte så mycket för min lilla prinsessa.
Men det var hockeypulver i påsen - Tjoho!! Kan inte minnas när jag smakade det sist.
Det smackar lycka!

Kanske något?

Jag har funderat mycket på det här med genus...
Här är ett par som har hittat en egen lösning på "problemet":

Jag beundrar dem verkligen för jag skulle inte klara av att vara så konsekvent, tyvärr.
Det finns undersökningar som visar att man gullar olika med spädbarn beroende på deras kön! Om gullaren vet att det är en pojkbäbis säger de ord som stark och stor men är det en flickbäbis blir det istället ord som söt och duktig :-(

Vill inte hamna i fällan och behandla mina barn olika på grund av deras kön.