...nu är det bara 196 sprutor kvar.
Jag satt länge med den i handen och siktade på magen innan jag lyckades skramla ihop tillräckligt med mod för att trycka in den.
Men efteråt så var det inte så farligt.
Det gäller nu att inte ha en massa sprutor drällandes här hemma så att lilla fröken M snubblar över dem. Varken nya eller använda.
Är mycket förvånad över att man slänger sprutor bland vanligt hushållsavfall.
"Det gör alla diabetiker" säger sköterskan. Jaha. Inte ska väl jag vara sämre än de.
Nu ska jag jobba i Göteborg några dagar så jag pausar lite på bloggfronten.
Kram kram.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
3 kommentarer:
Vad duktig du är som gör det ändå. Läskigt att sticka sig själv!
Du skulle se hur stort blåmärket är nu! Som en pannbiff eller plätt.
Ingen risk att man lyckas ragga upp nån i det här tillståndet.
Fast du kanske inte måste ragga med repliken "vill du se mitt blåmärke".
Skicka en kommentar