Onsdag

Nu är det dags att skriva in sig hos barnmorskan. Ännu ett besök på sjukhuset kräver ännu en barnvakt som har haft vattkoppor. Min underbara väninna flexar från jobbet så att jag kan göra mitt besök hos barnmorskan. Till lilla fröken M har jag packat en ryggsäck med allt möjligt som man kan ha roligt med hemma hos någon som inte längre har småbarn. Och en påse bullar. Det var nog viktigast enligt den lilla.
Barnmorskan var grundlig och läste till och med igenom min gamla journal från min förra förlossning. Det visar sig att jag har överdrivigt gruvligt om hur illa det var. Det var inte ens ett dygn jag var på intensivvårdsavdelningen. Pft! 14 timmar, pah. (inte hennes kommentar!!!)
Av allt blod de tog hade endast tre resultat blivit klara och jag hade klart förhöjda värden av någon protein som jag inte minns vad den hette men det slutade med att jag ska ta ett piller om dagen för att minska risken för blodproppar (i moderkakan).
Trots att jag var där i en och en halv timme så kan jag inte komma på något mer att berätta.
Jo. Frågan "närmast anhörig" var väldigt svår. Har ju ingen släkt här i sta'n så lilla fröken Ms pappa känns mest naturlig, för vad som än händer mig så kommer han att påverkas eftersom han måste ta han om henne. Jag måste prata med honom om det.
Annars får det väl bli syrran i Skåne, men geografin gör ju att det känns lite fel, och hon är inte alltid så tillgänglig på telefon. Men det kanske är så att hon är den som kommer vara med när det väl blir av. Trots att det kanske sker på hennes födelsedag.
När jag hämtar lilla fröken M har hon provat alla nagellack som fanns i huset och varje nagel har en egen färg. Det märks att hon har haft det bra och hon strålar som en sol när hon upprepar -Tack för fikat. för tusende gången till sin barnvakt.
Dagen avslutas med ännu ett besök vid en hamburgerkedja. Norrländsk sådan denna gång för att slippa ha två Yoda hemma. Rutorna immar igen och vi myser med våra mozarella sticks.

Vad heter han i efternamn?

Efter en vecka i vattkoppeisolering bryter jag tystnaden.
Först lite sjukhustråk, sedan en söt liten fröken M.

Måndagen skulle jag till läkaren för att kontrollera att det inte har spridit sig någon cancer till min återstående äggstock. De är så rara och tar hand om det åt mig var fjärde månad.
Världens gulligaste fruga (snokis' alltså) ställde upp som barnvakt åt vattkoppemonstret.
Läkaren godkände mig och tyckte att vi skulle träffas i början av mars igen för att kontrollera nästa gång. Efter det kommer det att vara för trångt för henne att urskilja några cystor, när barn, moderkaka och livmoder växer.
Kontrollen sker med ultraljud (inifrån) så i vilket fall som helst så fick jag bekräftat att barnet fortfarande lever och växer.
Vi diskuterade också hur vi efter förlossningen ska gå tillväga med onkologens rekommendation att ta bort den återstående äggstocken och blindtarmen. Om det blir som förra gången, kejsarsnitt, så gör man inte ett sådant ingrepp samtidigt. Risken är stor då att man blöder för mycket utan i vilket fall som helst så bör de vänta tills man har slutat att amma.
Hon sa det inte rakt ut, men hon hintade att nu har det ändå gått två år sedan "cancern" var över mig och det har ju inte dykt upp något oroväckande på hela den tiden så kanske, kanske, kanske (håll tummarna för mig nu) kan de ompröva den rekommendationen och istället ha glesare kontroller tills det inte känns nödvändigt.
Jag har ju skjutit upp operationen (som ursprungligen var tänkt till en månad efter den första) just för att jag ville ha fler barn och nu har jag ju det på gång.

Efter att lilla fröken M hade varit så duktig hos frugan (och inte riktigt ville gå därifrån) så ville jag lyxa till det med ett restaurangbesök. Eftersom hon smittas var det inte riktigt möjligt förutom hos en hamburgerkedja där man kan köpa mat från bilen. Vi parkerade och hon klättrade fram så satt vi där och mumsade medans bilens rutor immade igen. Det ser ju bra underligt ut när man sitter och äter så nära restaurangen men inte äter där. Ville ha en karatänskylt på bilen för att förklara vårt underliga beteende, men såg mig omkring och märkte att vi inte var de enda som gör så här. Tydligen är det många som har vattkoppor i sta'n.
När man har ätit duktigt får man en present. Idag var det Yoda från stjärnornas krig. Han var som en magic 8-ball .Jag ÄLSKAR magic 8-ball. Köpte en sån till mig själv när jag bodde i Amsterdam, men den ville bo kvar så jag är utan nu. Nä. Jag får nog låna lilla fröken Ms.
Hon frågar mig - Vem är det här? -Det är Yoda. -Vad heter han i efternamn? -Jag vet inte. Han har nog inget efternamn. -Kanske heter han Larsson? -Yoda Larsson? Ja, varför inte.

Service!

Vilket fantastiskt land vi lever i!

Det finns naturligtvis många anledningar att tycka det, men idag har lilla fröken M drabbats av något som troligen är vattkoppor. Samtidigt började skafferiet och kylskåpet att bli skrämmande tomma och en shoppingtur var oundviklig.
Nu när man äntligen bor i drömhuset på landet och har mil till affär och alla släktingar bor flera lanskap bort så får man trolla med knäna.
Ex:et har inte haft vattkoppor, så han tar inte i oss med tång, och undanbad sig vabbandet så länge hon smittas.
Hur löser man det när lillan inte får följa med in i affären eftersom hon är så smittsam nu, och hemma kan jag inte lämna henne ensam i en timme, och hon skulle inte palla att sitta i bilen och vänta medans jag handlar?
Jag ringde den lokala handlaren och förklarade mig och de plockade ihop alla varor jag behövde, så var det bara för mig att åka dit. Lillan fick vänta några minuter bara i bilen och det hann jag förbereda henne på under resan till affären.
Det kostade bara 25 kronor extra!!! Fantastiskt!!
Ända nackdelen var att jag inte fick välja lördagsgodis själv. Nu blev det en färdig "lördagsgodispåse" och det var nästan bara stora, hårda godisar. Inte så mycket för min lilla prinsessa.
Men det var hockeypulver i påsen - Tjoho!! Kan inte minnas när jag smakade det sist.
Det smackar lycka!