Jag är kär!

I Lisbet Salanders läkare.
Skönt att känna att man funkar.

Ni behöver inte oroa er. Jag ska inte stalka honom. Bara beundra lite på håll ;-)
Visst var han göteborgare?

Filmen var FANTASTISK! Faktiskt bättre än de två andra och jag tror att man kan få stor behållning av den även om man inte har läst böckerna eller sett de andra filmerna.
Har läst någonstans att Stieg hade skrivit synopsis på 10 böcker.
Åh, att få läsa det! Han hade nog en hel del ess i skjortärmen...
Misstänker att han i någon bok hade avhandlat Salanders tvillingsyster.
Tråkigt när folk inte får leva färdigt riktigt.

Slängpuss till Stieg och till Aksel som spelade den mysiga läkaren.

Saknad

För första gången sedan jag separerade saknade jag någon i går kväll.

Det var när jag hade gått och lagt mig. Det skulle vara så skönt att krypa intill någon och snusa lite i nacken. Känna värmen och tryggheten från någon.

Men man kan inte känna värme och trygghet från någon, vem som helst! Det måste vara någon som man bryr sig om och respekterar och som känner likadant.

Jag är lite besviken på att jag inte har någon specifik person. Att jag inte är kär eller förtjust i någon speciell.

Jag saknar det där som vänner och släktingar inte kan ge. Den där speciella värmen, styrkan, ögonkasten som bara någon man delar ALLT med kan ge. Någon som man har blottat sitt innersta för. Någon som man har utlämnat sig till. Någon man vågar vara svag inför.

Jag hoppas att det är hormoner som idag hindrar mig från att känna dessa känslor och att det går över i vecka 15 eller nåt. Skulle ju vara skönt att vara lite kär. Att få bubbla lite inombords.