Visar inlägg med etikett fadren. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fadren. Visa alla inlägg

fredag, november 13

Censur

Om jag nu ska ge mig ut ur garderoben så vill jag ändå censurera bort onödigheter.
Det betyder att fadren är suddad.
Det var allt.

torsdag, oktober 29

6 veckor + 3 dagar

Japp! Gravid är man alltså utan tvekan.

Och nu när de bekräftat att bäbisen är i livmodern och jag inte verkar ha några cystor eller cancer någonstans så kan jag glädjas.

Känslan att se ett litet hjärta slå är så omtumlande.

Men jag är glad, för nu har jag bestämt mig. Jag ska behålla det. :-)
Nästa steg är att boka tid med barnmorska. Vanligtvis gör man det mycket senare men med min speciella historia (som vi tar en annan gång) så startar vi tidigare och tar lite extra prover och så.
Ringer och pratar med dem i morgon.

Tänk att jag ska ha en liten igen =^)

Men fadren ***** censur *****

Underligt nog känner jag mig lugn och trygg i mitt beslut, även om det kommer att bli en lång och ensam resa.

onsdag, oktober 28

åååh vad deppigt!!!

Inte alls meningen.
Jag är annars känd för att vara en person som ser det positiva i de mörkaste stunder.
Det är skärpning som gäller från och med nu!

Imorgon ska det iallafall bli spännande att höra vad läkaren har att säga om mitt tillstånd.
Antingen har jag misstagit mig och är inte alls gravid utan kanske har jag kommit i klimakteriet i raketfart och min sista lilla äggstock har förtvinat och gått upp i rök...
...eller så säger han att det bara är komplikationer med graviditeten, typ utomkvedeshavandeskap, eller vad det heter, och absolut måste avbrytas...
...eller så säger han att jag är i femte månaden och då är det min förra sambo som är pappan... (Han lär ju inte jubla :-/)
...eller så säger han att allt ser fint ut och jag är i vecka sju eller nåt och jag måste ta blodförtunnande sprutor varje dag i 7,5 månad...

Men jag kan se det positiva i det här...
Det är en bäbis! Ett syskon till lilla fröken M.

Även om pappan ***** censur *****
Även om jag måste göra ALLT helt själv. Utan hjälp från någon.
Även om min förra sambo kommer att bli rosenrasande, eller besviken, eller sårad.

Trots allt detta så kan jag inte försvara en abort!
Så länge min hälsa inte står på spel kan jag inte leva med mig själv om jag av bekvämlighet väljer bort något som jag har önskat och längtat efter så länge.

Äh!
Detta blev ju inte mindre deppigt precis :-)
Nu är det läggdags så får vi se vad morgondagen har i sitt sköte. Eller i mitt sköte ;-)