Inte alls meningen.
Jag är annars känd för att vara en person som ser det positiva i de mörkaste stunder.
Det är skärpning som gäller från och med nu!
Imorgon ska det iallafall bli spännande att höra vad läkaren har att säga om mitt tillstånd.
Antingen har jag misstagit mig och är inte alls gravid utan kanske har jag kommit i klimakteriet i raketfart och min sista lilla äggstock har förtvinat och gått upp i rök...
...eller så säger han att det bara är komplikationer med graviditeten, typ utomkvedeshavandeskap, eller vad det heter, och absolut måste avbrytas...
...eller så säger han att jag är i femte månaden och då är det min förra sambo som är pappan... (Han lär ju inte jubla :-/)
...eller så säger han att allt ser fint ut och jag är i vecka sju eller nåt och jag måste ta blodförtunnande sprutor varje dag i 7,5 månad...
Men jag kan se det positiva i det här...
Det är en bäbis! Ett syskon till lilla fröken M.
Även om pappan ***** censur *****
Även om jag måste göra ALLT helt själv. Utan hjälp från någon.
Även om min förra sambo kommer att bli rosenrasande, eller besviken, eller sårad.
Trots allt detta så kan jag inte försvara en abort!
Så länge min hälsa inte står på spel kan jag inte leva med mig själv om jag av bekvämlighet väljer bort något som jag har önskat och längtat efter så länge.
Äh!
Detta blev ju inte mindre deppigt precis :-)
Nu är det läggdags så får vi se vad morgondagen har i sitt sköte. Eller i mitt sköte ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
2 kommentarer:
Väldigt självutlämnande, men det kanske man ska vara. Vill du att jag länkar till dig eller vill du välja själv vilka som ska läsa?
Jag vet precis vad du känner! Eller, det gör jag ju inte men det är lite, lite lättare för mig att leva mig in i det än för många andra. Klart du fixar det! Hör av dig om du vill prata. Många kramar!
Skicka en kommentar