Både fredag och lördag har varit helt fantastiska dagar!
Fredag kväll kom två arbetskamrater över och vi åt
tacos.Det var mitt önskemål, för jag har inte ätit det sedan i somras. Inget roligt att laga det till en och en halv person. Lilla fröken M äter dessutom bara majs,
guacamole och lite kött.
Dessa underbara människor hjälpte mig att möblera om i sovrummet så att jag slipper ha den enormt starka belysningen (från
avfarten på stora vägen) rakt i ögonen och sydde lite på ett tyg som jag har tänkt sätta över
trappräcket för att dölja alla datakablar.
Vi
babblade, åt,
babblade, skrattade och sjöng med i
Dobidoo.Lördag kväll var det dags för gamla arbetskamrater från pappersbruket. Vi brukade träffas en gång per halvår förr, men det var nog något år sedan vi lyckades träffas alla på en gång, så vi hade en hel del att ta igen. En till har bytt planhalva, förresten, så flatorna förökar sig. De säger att det fortfarande finns hopp för mig. Att jag inte har träffat den rätta kvinnan ännu.
Alla verkar ändå så lyckliga och nöjda med sina liv. De har hittat sin nisch i livet. De trivs med sin utbildning, arbete, livspartner, husdjur, husbygge eller vad de nu ägnar sin tid åt.
Och jag fick så fina presenter. Hemodlad, torkad chili. Godis och bubbeldricka (som får sparas till nästa sommar). Jag hade varit tydlig och bett att få slippa blommor och istället önskat mig saker till bilen som jag ändå stod på min köpelista. Så nu är jag lycklig innehavare av reflexväst och
förstahjälpenkudde. Superbra presenter!
Vi lagade mat och grillade och
babblade och skrattade tills deras bilrutor hade
frostat igen.
TACK, tjejer! Det var verkligen upplyftande att få känna gemenskapen igen. Den där härliga
tillhörigheten.Livet känns lättare på något sätt. Skönt också att få skvallra av sig lite, även om jag mest skvallrar om mig själv.
Den senaste
flatan hade förresten ett minne av att jag har haft sex med en svart man på en
läktare. Om någon annan känner igen sig på den beskrivningen så hör för guds skull av dig så kanske vi kunde räta ut några frågetecken, för något så
sportigt kan jag inte ta åt mig äran för.